Om ”dåligt sällskap”

”Maria får Elin att göra de mest konstiga saker. Jag och Paul har kommit till att Maria definitivt inte är bra sällskap för henne. Vet du, det känns hemskt, men jag har faktiskt sagt åt Elin att hon ska undvika Maria…”, ungefär så hör jag en mamma säga till en väninna på en lunchrestaurang en dag.

Mammorna tittar inte åt mitt håll och det är tur, för då slipper de se den svarta, arga röken som ringlar ur mina öron. Utan att ens veta vad som hänt, blir jag arg å Marias vägnar.

Jag har alltid avskytt, och kommer alltid att avsky, när folk skyller på andras barn. Avsky är ett starkt uttryck men det är så jag känner. Att säga att någon är dåligt sällskap är nämligen inte så oskyldigt som det kanske låter. I själva verket är det en ganska grov beskyllning där det egna barnet är som ett oskyldigt offer i händerna på det andra, ”onda”, barnet…

”Jo Pelle hänger nog gärna på om andra gör dumheter”, sa en mamma ”generöst” till mig en gång när våra söner hade ställt till med dumheter. Jag undrar ännu i denna dag om den mamman förstod vad hon egentligen sade… Rätta mig om jag har fel, men i mina öron så skyllde hon nog det mesta på mitt barn. Mitt barn var hjärnan och motorn bakom det hela och hennes son bara ”hängde på”. Det är också att skylla ifrån sig.

Naturligtvis är barn olika, endel är mer påhittiga än andra men man ska nog vara försiktig med att ösa all skuld på andra. Det kan ju faktiskt vara så att mammas egen Nisse är den som sätter igång processerna i hjärnan på den påhittiga Pelle… oftast behövs det faktiskt flera kloka huvuden i samarbete för att göra något riktigt dumt!

Jag är övertygad om att man är på fel stig om man tror sig kunna oskyldigförklara sitt eget barn och skylla allt på någon annan. Har man sådana behov är det nog bättre,  både för den egna telningen och resten av världen att man börjar arbeta med sin egen småsinthet och självupptagenhet. Dessutom är det nog, ursäkta, ganska korkat att tro att man har en objektiv bild av sitt eget barn…

Men tillbaka till Elin och Maria. Så här på efterhand så anser jag att jag borde jag ha stigit upp och sagt till Elins mamma att det inte bara känns hemskt att hon bett Elin undvika Maria, utan att det faktiskt är hemskt!” För hon inte bara beskyller Maria grovt, hon exkluderar även henne ur gemenskapen. Och sånt, ja sånt bara gör man inte!

 

Leave a Reply