Farbror Blå och Mama Cool

Min man tycker att jag framställer honom som stränga Farbror Blå i min blogg. Du vet han med de tre tanterna. Jag håller inte riktigt med om att jag beskriver honom som obevekligt barsk men han måste ju få ha sin uppfattning.

Senare spinner vi vidare på Farbror Blå. Eller mannen gör det. Ivrigt. Enligt honom har Farbror Blå faktiskt ihop det med alla tre tanterna där i huset. Har ihop det? Ja, du vet. Nå, om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt ingen lust att tänka på Farbror Blås… hmm… vad ska vi kalla det… öh… kärleksliv. Han passar nog bäst som ungkarl.

För att avleda tankarna funderar jag istället på vem av de tre tanterna jag liknar. Mannen och jag är rörande överens om att jag påminner mest om Tant Gredelin. Men inte Tant Gredelin bara så där, utan Tant Gredelin med bruna prickar på den annars så gredelina klänningen. Snygg färgkombination, förresten.

Av tre av ungarna får jag däremot höra att jag beskrivs som ”Mama Cool” i vissa kretsar. Haha! Underbart. Jag får veta att det bl.a beror på att jag t.ex. har en svart ”läder”rock (köpt på Lindex pojkavdelning), ofta har svarta kläder, lyssnar på Loop och NRJ i bilen och inte bryr mig om att barnen skjutsar varandra bak på cykeln.

Men de flesta coolhets-poängen får jag efter att 16-åringen varit på skolans ”get-together” övernattningsläger. Lägret ”spårar ur” och det festas vilt. Det visar sig att min telning spenderat kvällen med att oskyldigt titta på film i ett tält med närmaste kompisarna. Jag är visserligen nöjd över att han inte har inmundigat sig rund under fötterna men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför han inte var med på festen. Utan att supa. När kompisarna pratar efteråt om sina föräldrars reaktioner säger naturligtvis min ängel att hans mamma, i sin tur, bara ojade sig över att han inte var med på festen. Det här väckte naturligtvis munterhet bland kompisarna som själv hade mött en och annan förmaning.

Det räknas säkert som ett plus bland ungarna att ha ”Mama Cool” som mamma. Det tvivlar jag inte på. Men jag antar att det man lätt vinner i ”coolhet” i ungarnas ögon förlorar man i andra föräldrars…. så kanske inte ens det är något att smälla med hängslena med?

Nå men tillbaka till Farbror Blå. Nej, älskling, du behöver inte oroa dig. Ingen uppfattar dig som Farbror Blå. Och du kan vara säker på att jag inte skulle ha gift mig med dig om du skulle ha haft den minsta likhet! Mama Cool och Farbror Blå låter som det mest omaka par som går att hitta.

Ta vara på er i höstmörkret.

Leave a Reply