Ord som skadar

 

Vi kan kalla henne Liv. Jag känner henne inte. Ändå berör hon mig djupt.

Liv går i samma skola som en av våra ungar. Han kommer ofta hem och berättar vad hon har sagt och gjort. Det är inget tvivel om saken. Han tycker hon är fascinerande. Och jag förstår honom. För Liv är ovanlig. Försigkommen, vild, gränslös och orädd. Ju mer jag hör desto mer berör hon mig. Jag känner igen mig i henne på ett sätt jag aldrig tidigare gjort.

En dag händer det något igen. Det blir uppståndelse i skolan för att Liv har sagt att vin är gott. Någon vuxen råkar höra det. Och blir upprörd. Sen börjar stenarna rulla…

Aldrig har jag hört om eller träffat en unge som sagt så här förut”, säger en vuxen upprört åt Liv så att vår unge hör det.

Jag får hem en skakad kille. Han förstår inte. Frågar upprepade gånger varför det Liv sagt är ”så hemskt att ingen annan någonsin någonstans… ” För att vara ärlig så förstår jag inte heller. Jag menar barn säger ju både det ena och det andra dagarna i ända… men det kanske är mig det är fel på. Och vår unge.

Jag flyttas blixtsnabbt tillbaka i tiden. 42 år för att vara exakt. Framför mig står Nina, 9 år, med rufsigt hår. Hon busig, otyglad och glad. Hon har fått sina första märkesjeans, Beavers, och känner sig som en winner. I bakfickan har hon ett tomt cigarettpaket för hon vill att de andra ska tro att hon röker… att hon är tuff! I verkligheten har hon inte ens smakat på en cigarett.

Men ingen upptäcker paketet och dessbättre talar heller ingen om för henne att hen aldrig träffat en så konstig unge… Det är tur för jag vet att de orden hade skadat henne. Djupt. Gett henne känslan av att vara utfryst ur gemenskapen.

Alla säger vi dumheter. Och vill sällan skada. Men vi måste tänka oss för mer. För ord kan söndra. Mer än vi någonsin tror.

”Alla du möter för kamper i sitt inre som du inte har en aning om. Var snäll. Alltid.”

Leave a Reply